Jag saknar…

Äldre inlägg | Publicerad 14 november 2008

Att få gå på modevisningar. Jag saknar mina stora halsband och galna hårpynt och min svandunspäls. Jag saknar denna blanka, fullkomliga värld, fylld av tusentals kappor, klänningar och höga klackar. Plagg för debutanter och unga kvinnor, för bruden och hennes faster. Och för dig och mig.

En aldrig sinande ström av färger och modeller virvlar och dansar i mitt hjärta när jag tänker på det. Och det fyller mig med en sorts varm tacksamhet att det snart är dags för modeveckorna igen!

Jag och mina galna pynt på Gareth Pughs efterfest. Bilden är från The Misshapes hemsida.

Coucou!

Äldre inlägg | Publicerad 12 november 2008

Hej Hopp!

Nu ska jag springa iväg på en plåtning. I Paris är det höst och lite grått, men ganska så varmt ändå.

Hoppas ni får en bra dag!

Kram I.

Bakom kameran inför Burfitts nya kollektion 2009!

Äldre inlägg | Publicerad 11 november 2008

Lovisa Burfitt har en förkärlek för sjömanskavajer och pirater, mörk denim och Jackson Polackinspirerade färgstänk. Åtmintonde om man får tolka hennes vår/sommarkollektion 2009. Linjen släpps i janurai, men eftersom jag var modell för kollektionen kan ni redan nu få tjuvkika på arbetet! 

Fotograf för plåtningen var Julia Hetta, som har plåtat
Lovisas tidigare kollektioner. Storlockat hår till kostym och korta sjömansbyxor
var första looken- tänk tidig Marilyn möter tuff Madonna och du är i
hamn!

En stor, målad fond fick agera bakgrund till bilderna. Eftersom alla fotografier togs med en gammal polaridkamera gällde det att överdriva färger och makeup.

Lovisa rättar till min outfit innan plåtning

Outfit nummer två var en underbar krispig skjorta (att strosa runt i på en varm sommarstrand, tänker jag), pricken över i:et blev en farlig pirathatt och ett svart öga.

Fotograf Julia Hetta och jag som pirat

En farlig pirat?

Efter piraten var det dags att svida om till en romantisk stil. Nu gällde klänning och stora, skuggande hattbrätten. Och på en solstol med parasoll var det bara att drömma sig bort till femtiotalet och pin-uppornas tid.

I Lovisas värld kan en pin-up, lika gärna vara en pirat iförd en tuff, kort denimjacka och vita kängor. Jag gillade det skarpt!

Liten förkik på resultatet, innan de bilvit arbetade med…

Och så här kanske de kan se ut när de börjar bli färdiga. Plåtningen var helt fantastisk och jag är SÅ spänd på att få se alla färdiga bilder!!!



Fotograf Julia Hetta- tillhör numera en av mina favoriter. För att se hennes tidigare kollaktioner tillsammans med Loivsa och andra arbeten klicka här.

Julia Hetta

Fakta Burfitt

Namn: Lovisa Burfitt
Ålder: 35
Bor: I 20:e distriktet i Paris.
Känd för: Illustratör med uppdragsgivare som franska Vogue, Kenzo och H&M. Egna modemärket Burfitt sedan 1997.  Burfitt finns att köpa hos över 60 återförsäljare i världen (och som ni kanske listat ut vid det här laget är jag ett galet hängivet fan av hennes kläder).

Lovisa Burfitt. För att se mera av hennes klädkollektioner klicka här.

Frågehörna Del 1

Äldre inlägg | Publicerad 10 november 2008

Mina damer och herrar, mesdames et monsieurs. Det är dags att presentera frågehörnan! Eftersom det blivit ganska många frågor har jag valt att dela upp svaren i två inlägg, uppdelat på två veckor:

Del 1: 10 frågor till Ida Pyk

Hur lyckades du få jobb på ELLE?

- Jag skrev ett brev till Kristina Adolfsson, som är chefredaktör på ELLE. Vi hade ett möte och på den vägen är det. Skriva är min största passion, men jag har ingen journalistutbildning och jag har jobbat hårt för att få in en fot.
 
Hur är Paris som modellmarknad, hård eller helt OK?

- Det finns många myter om Paris modellmarknad: att man måste vara supersmal och att folk i branschen är elaka och omänskliga. Visst kan det vara tufft ibland, men de flesta jag har jobbat med är professionella och supertrevliga.

Har du förändrats mycket som person sen du började jobba som modell. Om ja, på vilket sätt?

- Att jobba som modell är ganska ensamt: du går på castings själv, reser själv, blir ratad och älskad och utskälld själv. Det gör att du måste vara (eller bli) väldigt stark i dig själv. I början var jag osäker och jämförde mig mycket med andra, idag går jag min egen väg.  

Du blir ofta inbjuden till större modefester och visningar. Om man inte automatiskt får inbjudningar hemskickade till sig, men väldigt gärna vill gå; hur bär man sig åt för att få komma?

- Om du drömmer om att vara en del av modecirkusen är mitt största råd att interagera med den – gå en modeutbildning, skaffa dig en praktikplats på ett modemärke, starta din egen modeblogg, börja sy dina egna kläder. Sedan är det bara att söka på: skriv brev eller mail till de visningar eller event du vill gå på. Får du nej? Skicka igen!

Enligt dig, vad är det bästa och det värsta med modevärlden?

- Det bästa är alla de där myterna som faktiskt är sanna – drömmen om det lättsamma livet, lyxen och alla stora drömmarna som finns i branschen. Det värsta är de andra myterna som också stämmer – det ytliga, utbytbara och alla som bara är där för festerna.

Är Paris så kul som alla säger?

- Ja.

Har du några ”guilty pleasures”?

- Räknas modefester?

På bloggen är du romantisk (dramatisk?) Hur du ser på kärlek?

- Kärlek är det svåraste och finaste som finns. Jag är en (dramatisk) romantiker och det har sina konsekvenser – ibland får jag gå själv ett tag tills jag hittar någon som känns rätt. Men det är alltid värt det.

Har du några framtida planer, drömmar som inte gått i uppfyllelse ännu?

- Jag håller på att skriva en roman tillsammans med ett bokförlag.

Några tips på hur man kommer lika långt som du?

- Följ ditt hjärta och kämpa kämpa kämpa.

Ida Pyk på en modeplåtning, som jag kommer skriva om snart snart!!

PS. Nästa måndag kommer Del 2, som fokuserar på min stil och vilka produkter jag använder, hur jag skapar en outfit etc.
Har ni frågor kring det, eller känner att ni inte fick svar av den här frågehörnan maila mig på ida.pyk@elle.se. TACK för alla frågor!

En Casting

Äldre inlägg | Publicerad 07 november 2008

Modellen är ung och ny och har precis kommit till Paris. Klienten är en liten elegant dam med fågelprofil och blonderat hår. Hennes ögon är ljusgrå och kalla och ser på modellen distinkt och utan nåd. Rösten är besläktad med ögonen.
 
”Jaha”, säger hon, ”så det är du som är den första modellen?”

Modellen rodnar och ser ner på skorna. Hon känner sig illamående. Små råttor har bosatt sig i hennes mage och knaprar på henne inifrån.

”Ja, förlåt”, säger hon och blir ännu rödare för vad har hon att säga förlåt för?

Madammen granskar omsorgsfullt några svartvita fotografier, som föreställer modellen i en svart skinnjacka och Marilynlockat hår.

”Ja, de är ju inte så tokiga”, säger hon. ”Men det är inte alls säkert att jag kan göra något…”, fortsätter hon och ser beklagande ut för att undanröja eventuella förhoppningar. ”Du är så hemskt ung och oerfaren och… nej, jag tror det kan bli mycket svårt för dig i Paris…”

Så nickar hon för att visa att mötet är över. Två timmar senare ringer hon och säger att modellen har fått jobbet.