Gott nytt år!

Helger (jul, påsk, midsommar eller galette de roi) | Publicerad 30 december 2011

Nu åker jag till Köpenhamn, där jag ska skåla in det nya året. Hoppas ni får ett fint nyår, med mycket dans och skratt!

Hej då! Au Revoir! Ses nästa år! Puss!

Happy New Year!

Mina minnesbilder 2011 (del 6)

Personligt (om mig, mest) | Publicerad 30 december 2011

Busiga småsyrror i Paris och sommarbröllop- här kommer sista delen i mina minnesbilder från 2011!

Jag, Lina, Sofia och Alva på Disneyland i Paris.



Lina och Sofia åker karusell



Lina




Utsikt över Paris



Lina


Lina och Sofia


Jag och Amanda

Roya fyller 1!



Lina och Sofia och Roya är brudtärnor


Emelie och Fredrik gifter sig

Emelie och Fredrik

Emma Borg

Jag på Öland

Frukost på Öland

Roya i frukostkorgen

Andrea och Mathieu gifter sig

Andrea och Mathieu

Diana och Sandra

Nästa som rör mig av Bodil Malmsten

P3 i Paris!



Paris


Pernilla från P3 på Pompidou


Vi ses nästa år!

My memories 2011 (last part!)

Nyårspresent!

Ida Pyk design | Publicerad 29 december 2011

Snart är det ett nytt år! Det firar jag med att lotta ut den här Ida Pyk-toppen med ELLEs modechef Cia Jansson!

Vill du att toppen ska bli din? Skriv ditt namn och e-mail i kommentarsfältet nedan-först till kvarn gäller!

Would you like to win this nice top by Ida Pyk? Write your name and e-mail below!

Mitt bokår

En Bok | Publicerad 28 december 2011

Ett år har gått, och många böcker har lästs. Här kommer tre av mina favoriter, och en lista över några böcker jag läst i år.

1. ”Mina påhitt” är en bok av Astrid Lingren och tillhör en av mina absoluta favoriter. Betyg 5

Boken, som jag har kom ut 1971 och är ett original från självaste Astrid själv. Hon gav den till Kerstin Thorvall, som var en nära släkting till mig. Jag har i min tur fått ärva den av Kerstin.

Till Kerstin, många små påhitt av Astrid står det signerat i boken. Kerstin var god vän med Astrid Lindgren och illustrerade flera av hennes böcker, bland annat ”Kalle Blomkvist”.

Här har ni ett urval ur förordet i boken;

”Jag har samlat ett urval av mina ”påhitt”, och jag inleder som sig bör med min förstfödda, en snutt Pippi Långstrump. ”Pippi hittar en spunk.”. Vad är en spunk? Pippi uppfinner först ordet, och sedan försöker hon ta reda på vad det betyder. Spunk- är det något som man dräper lejon med eller en sjukdom som gör att ögonen faller ihop när man sover och ger hicka när man äter skokräm och mjölk?

Jag hade en skolkamrat som spekulerade mycket över varför ”snöre” heter ”snöre” och varför ”balja” heter ”balja”. Vem hade bestämt att det skulle vara så, undrade hon. Hade hon frågat Pippi, skulle hon fått till svar: ”Antagligen en hoper gamla professorer.” Men det är inte bara preofessorer som hittar på ord. Barn gör det också, ofta och gärna. Där satt min bror, han som var världens första ”sakletare” såvitt man vet, där satt han en gång långt borta i vår barndom med ett ritpapper framför sig, och han frågade mig: ”Vad ska jag rita?” Jag funderade inte länge. ”Du ska rita en Salikon!” Min bror funderade inte länge. Han ritade en Salikon, och jag såg genast att det var ett dyligt, för visst känner man igen ett Salikon när man ser det. Därför var det väl egentligen inte riktigt rätt att jag, när jag senare i livet skrev en saga som hette ”Allrakäraste syster” gick och gjorde Salikon till en rosenbuske, har man hört på maken! Astrid, sex år, skulle aldrig ha godkänt det!

Sannerligen- inte bara gamla professorer! En mig närstående liten Olle, vars ordförråd än så länge håller sig under tio, har hittat på ett eget ord åt sig: Nan-gi. Ingen i hela vida världen mer än han vet vad det betyder, men det tycks vara något mycket roligt, för han gapskrattar efteråt, var gång han har sagt det. Nan-gi? Vad eller vem i all sin dar är Nan-gi, det kan man ju undra. Nan-gi? Ånej, stopp nu, lilla gädda, stanna i fisksumpen! Ja, men i alla fall… Nan-gi? Nan-gi?

Ibland är det ungefär så det börjar.”

- Astrid Lindgren, Stockholm i januari 1971.

Bodil Malmsten tillhör en av mina favoritförfattare. Hennes bok ”För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA” läste jag nyligen, och den berörde mig mycket. Betyg 4

I boken får man följa fem olika karaktärer; Bert-Ove, Giselle, Edvard, Jessica och Thomasine. På ett ”röstmeddelande” lämnar de tankar ur sitt liv.

Ur ”Jessica”

”En gång, det var vid Rådmansgatan, jag kom precis ner på perrongen när det var en som hoppade framför tåget. Jag såg när hon gjorde det, det var en tjej, en kvinna. En ung. Man hann inte se hur gammal hon var. Hon bara hoppade. Dök. Det gick fort, jag fattade inte att jag hade sett det förrän efteråt. Jag hann inte se hur hon såg ut i ansiktet, om hon såg rädd ut, om hon var full eller påtänd, det gick så fort. Alla fick vänta på perrongen, brandkåren kom, polisen, jag minns inte.

Jag bara tänkte på hur det hade gått.

Att någonting kan gå så fort, hon hade kunnat ändra sig men då hade det redan varit för sent. Hon kanske bara kände- nej nu hoppar jag och så gjorde hon det. Utan att fatta att det skulle gå så fort. Jag vet inte hur länge det tog innan trafiken kom igång. Inte så länge om man tänker på att det var en hel människa som hade dött, men folk blev tokiga. Pratade högt och var förbannade för att dom blev försenade. Ingen respekt. En röst hördes mer än dom andra, någon som sa, det var någon sorts dam.

”Att ställa till det så för folk” sa hon.

Att ställa till det så för folk. Som om den som hade hoppat bara var någon som var i vägen för henne. Något hinder. Inte en riktig människa som kanske hade ångrat sig om det inte hade gått så fort. Om någon hade hunnit få tag i henne.

Jag tillexempel.

Jag ville säga åt den där kärringen, jag försökte allt vad jag kunde att komma på något att säga. Det kändes som om det var det viktigaste i hela mitt liv- jag var sjutton. Men jag kunde inte komma på vad jag skulle säga och inte hur jag skulle säga- hur säger man?

”Du får inte säga att ställa till det så för folk, det är fel, sluta!”

Jag visste inte hur jag skulle säga det så jag slog till henne. Jag hade inte tänkt slå till henne, det var inte planerat, men handen bara for ut, knytnäven. Jag hade ingen kontroll, ville bara slå och slå och sparka ner henne på spåret. Men som tur var kom det en och tog tag i mig, han drog bort mig därifrån, höll mig runt ryggen och släppte mig inte förrän vi var uppe på gatan. Sveavägen var det, solen sken, jag blev bländad, såg ingenting, det var som om jag var blind. Ville titta hur den såg ut som hade tagit upp mig ur tunnelbanan, men jag såg ingen. Allting gick så fort.

”Att ställa till det så för folk.”

- Bodil Malmsten, 2005

Sommarboken är Tove Janssons fina skildring av en flicka och henne farmor, som bor på en ö i skärgården. Betyg 5

Boken fick jag av min mamma, och den har jag läst många gånger.

Ett utdrag ur ”Badmorgon”, Kapitel 1;

”När dör du? Frågade barnet.
Hon svarade inte, hon gick ut på berget och vidare mot ravinen.
Detdär är förbjudet! Skrek Sophia.
Den gamle svarade föraktfullt: Jag vet. Varken du eller jag får gå till ravinen men nu gör vi det i alla fall för din pappa sover och vet inte om det. De gick över berget, mossan var hal, solen hade hunnit en bra bit upp och nu ångade allt, hela ön var full av soldimma och mycket vacker.
Gör de en grop? Frågade barnet vänligt.
Jo, svarade hon. En stor grop. Och tillade lömskt: så stor att vi allihop får rum.
Varför det? Frågade barnet.
De gick vidare mot udden.
Så här långt har jag aldrig varit, sade Sophia. Har du?
Nej, svarade hennes farmor.
De gick ända ut till udden där berget sjönk i mörkare och mörkare terrasser, varje steg ner mot mörkret var kantat av ljusgrön frans av sjögräs, den svepte fram och tillbaka med vattnets rörelser.
Jag vill bada, sade barnet. Hon väntade på motstånd men det kom inte. De klädde hon av sig, långsamt och ängsligt. Man kan inte lita på den som bara låter allting hända. Hon stack benen i vattnet och sade: Det är kallt.
Naturligtvis är det kallt, svarade den gamla kvinnan med tankarna på annat håll. Vad hade du väntat dig.
Barnet gled ner till midjan och väntade i spänning.
Simma, sade hennes farmor. Du kan ju simma.
Det är djupt, tänkte Sophia. Hon har glömt att jag aldrig har simmat på djupt vatten utan att ha nån med mig. Och därför steg hon upp igen och satte sig på berget och förklarade: det blir tydligen fint väder idag.
Solen hade hunnit högre. Hela ön glimmade och havet, luften var mycket lätt.
Jag kan dyka, sade Sophia. Vet du hur det är när man dyker?
Hennes farmor svarade: Visst vet jag. Man släpper allting och tar sats och bara dyker. Man känner tångruskorna utmed benen, de är bruna och vattnet är klart, ljusare uppåt, och bubblor. Man glider. Man håller andan och glider och vänder sig uppåt, låter sig stiga och andas ut. Och sen flyter man. Bara flyter.
Och hela tiden med öppna ögon, sade Sophia.
Naturligtvis. Ingen människa dyker utan att öppna ögonen.
Tror du på att jag kan det utan att jag visar dig? Frågade barnet.
Jo, jo, svarade farmorn. Klä på dig nu så hinner vi hem innan han vaknar. Den första tröttheten kom närmare.
När vi är hemma, tänkte hon, när v är inne igen så tror jag att jag sover ett tag. Och jag måste komma ihåg att säga åt honom att dethär barnet fortfarande är skrämt för djupt vatten.

- Tove Jansson, 1972.”

Här är en lista över några andra böcker, jag läst under 2011:

Min pappa säger att din pappa sitter i fängelse. Kerstin Thorvall. Betyg 5.
Vart ska du gå? Ut. Kerstin Thorvall. Betyg 5.
Vad är det frågan om? Hans och Gunnar Falk. Betyg 5.
Det osynliga barnet. Tove Jansson. Betyg 5.
Vart ska du gå? Vet inte. Kerstin Thorvall. Betyg 4.
Boken till dig. Kerstin Thorvall. Betyg 4.
Ett fönster på glänt. Kerstin Torvall. Betyg 4. 
Hälsningar från sparveln. Barbro Lindgren. Betyg 4.
Teaching a Stone to Talk. Annie Dillard. Betyg 4.
Flicka i Paris. Kerstin Thorvall. Betyg 3.
Oskuldens död. Kerstin Thorvall. Betyg 3.
Kati i Paris. Astrid Lindgren. Betyg 3.
Nästa som rör mig. Bodil Malmsten. Betyg 3.
Dagbok från hönshuset. Barbro Lindgren. Betyg 3.
Dyngkåt och hur helig som helst. Mia Skäringer. Betyg 3.
Vindens skugga. Carlos Ruiz Zafón. Betyg 2.
Kapitulera omedelbart eller dö. Sanne Näsling. Betyg 2.

Har ni några böcker att rekommendera mig?

Books 2011.

Ett år av gott och blandat

Personligt (om mig, mest) | Publicerad 28 december 2011

Så här i mellandagarna blir jag gärna lite nostalgisk och tänker på året som gått. Mitt år har varit lite, som en gott och blandat påse.

Våren var som en söt aprikos. Mild och gul och rund och söt. Den innehöll sol och sockriga semesterresor till Köpenhamn och Normandie. Den innehöll picknick vid slottet Versailles och romantik i Paris.

Sommaren bjöd på såväl sött, som salt. Som en söt jordgubbe var juni, med midsommar och semester i Bruges och Calais med Nicholas och hans bror från Los Angeles. Juli var både söt och salt. Det söta bjöd Biarritz på, det salta kom med regnet, som öste och öste ner under större delen av min semester. Men det var en ganska oskyldig sälta, mera som en ganska god salt fisk. Vem bryr sig egentligen om det regnar, när man har semester i södra Frankrike med den man älskar?

Sen kom augusti och det var småsystrar på besök och det ena bröllopet efter det andra. Omgivningen var söt, men något salt skavde inom mig. Jag visste att någonting inte stod rätt till i mitt hjärta.

I september kom den stora salta dödskallen, jag och Nicholas gjorde slut. Sen var liksom godispåsen nästan slut, bara de tråkiga godbitarna fanns kvar. Jag tuggade dem missmodigt och saknade en söt aprikos.

Som tur var fanns det en söt aprikos kvar, eller kanske var det snarare en söt apelsin. Den kom i slutet av året (apelsiner är bäst då), och med den fanns min debutroman som äntligen blev klar för utgivning.

Smaken av den söta apelsinen blev min sista godis för året. Vi får se vad nästa års godispåse bjuder på.

Hur har ditt år varit?

My years has been like a bad of sweet and salty candy.