P3 i Paris!

Jag är med i radio. | Publicerad 31 mars 2012

Ikväll mellan klockan 18:03 till 20:00 guidar jag P3 Sveriges Radio runt i Paris! Ni kommer bland annat få följa fotspåren i min kommande debutroman, vi pratar modellyrkets för- och nackdelar, resesnack och om hur Paris påverkat mig som person.

Nedan följer en guide till de platser jag tipsar om, samt några bilder från dagen!

Shakespeare and Company
5, arr. Metro: Saint Michel
37, Rue Bûcherie

Den legendariska bokhandeln slog upp portarna redan på 1950-talet, då i regi av författaren Sylvia Beach. Senare tog George Whitman över och idag drivs stället av hans dotter Sylvia. Här anordnas poesifestivaler och författarkvällar, på våning två finns så gamla böcker att de endast är tillgängliga som läsexemplar.

I min debutroman heter ett kapitel just ”Shakespeare and Company”. I kapitlet får min romankaraktär Alva Björk vara med under en poesikväll och en kärleksscen med fransmannen Sébastien utspelar sig på vinden…

I bokhandeln

Pernilla tittar på böcker

Här kan man skriva en liten kärlekshälsning

Café de Flore
6, arr. Metro: Saint-Germain-des-Prés
Hörnet av Boulevard Saint-Germain och rue Saint-Benoît.

Ett av Paris mest välkända författarkaféer. Här har såväl Picasso som Simon de Beavoir och Jean Paul Sartre suttit och sippat på ett glas. I baren samlas Paris borgarbohemer och framåt midnatt är baren smockfull av ungt modefolk, coola artister och konstnärer.

Här pratar jag om modellyrkets för- och nackdelar.

Pernilla.

Pont des Arts
6, arr. Metro: Pont Neuf, Louvre-Rivoli
Quai du Louvre/ Place de l’Institut

På Pont des Arts kan du sitta på bräderna, kyssas långsamt och titta ut över Seine. Bron har blivit ett favoritställe för kärlekspar och i broräcket hänger hänglås med inristade namn och hopp om evig kärlek.

På bron utspelar sig ytterligare en scen ur min debutroman, här äter Alva Björk crêpes med Sébastien i kapitlet med namnet ”Crêpes à la glace”.

Kärleks-hänglås

Centre Pompidou
4, arr. Metro: Rambuteau
Place George Pompidou

Paris moderna museum. Förutom två våningar fyllda med permanenta utställningen erbjuds också tillfälliga utställningar, en biograf med kvalitets- och konstfilm, en designbutik, en exklusiv restaurang med Paris bästa utsikt och mycket, mycket mer.

Det är inlägget kommer separat på P3:s hemsida!

Konstrunda.

Restaurant Georges
4 arr, 19, rue Beaubourg, Centre Georges Pompidou.Tel. +33-1-447 847 99

Högst upp i Paris moderna museeum (!) serveras mat för finsmakare. Arkitektparet Brendan-MacFarlanes står för en cool arty design i sann sextiotalsanda. Magnifik utsikt.

Jag äter lunch på Restaurant George.

Utsikt.



Hummer!

Le Marais
3, arr. Metro: Saint Paul
Rue Vieille du Temple, Rue de Bretagne

Att gå och strosa. Vara lagom trött och glad och lycklig. Titta på vintage vid marknaden vid Rue de Bretagne, äta en glass på Rue Vieille du Temple eller ta ett glas vin mitt på dagen på Le Progrès. Känna att du är i Paris. Gärna en söndag.

Marais-tipset går att lyssna på här!

I vintage-butik, Le Marais.

Jardin du Luxemboug
6, arr. Metro: Saint Michel, RER Luxembourg

En av Paris största och mest välbesökta parker. Ta en glass och sätt en stol vid den magnifika fontänen, strosa runt i grusgångarna och lukta på de nyklippta gräsmattorna, sätt dig på en grön bänk och känn att du är i Paris.

Min debutroman Paris Chérie, så där säger de, alltså – kommer ut i mitten av maj i år. För att komma til P3:s hemsida klicka här.

Har ni fler frågor om Paris? Skriv dem i kommentarsfältet nedan!

Listen to me tonight on Swedish Radio where I guide you in the footsteps of my coming novel, among other treasures in Paris!

Sous le soleil

Paris (om staden där jag bor och så många vill åka på en romantisk weekend) | Publicerad 30 mars 2012

Några lata dagar med pick-nick, park och sol i Paris.

Jag i Buttes Chaumont.

Pick-nick.

Josefin.





En rosa limousin.

Jag cyklar.

I Jardin du Luxembourg.


Ankor.

Mer glass.

Metro.

Hoppas ni får en fin helg. Puss.

Under the sun in Paris.

Love is a fog that burns out with the first daylight of reality

En tanke eller två | Publicerad 29 mars 2012

”Kärlek varar i femton minuter”, sade min svenska väninna i Paris. Hon menade på, att efter femton minuter är man inte längre uppslukad av första mötet. Istället börjar man tänka: är han inte lite gammal ändå? Varför pratar han så forcerat? Han har ett snett leende, det verkar misstänksamt…

Jag, som satt bredvid gick till motattack.

”Nej, men jag har i alla fall varit uppslukad i minst ett och ett halvt år. ”

Hon dröjde inte med en motreplik:

”Utan att ha ifrågasatt något?”

Jag tänkte efter. Jo, självklart ifrågasatte jag men inget spelade någon roll. I en förälskelse är man blind. Man ser de små skavankerna lite i periferin, de liksom flyter i utkanten av helhetsbilden.

Men en dag sjunker de in- och det kan ta fem veckor eller fem år- men en dag kommer verkligheten i kapp och då är det kanske just de tankarna man tänkte efter femton minuter som spelar roll.

Som Charles Bukowski sa;

Love is a fog that burns out with the first daylight of reality

Håller ni med?

Love is a fog that burns out with the first daylight of reality.

Helmut Newton: luxe, trash et volupté

Just nu | Publicerad 29 mars 2012

Få fotografer har lyckats driva med perversionen av dagens kvinnoideal, sexualitet och makt. Just nu pågår en utställning med Helmut Newtons bilder på Grand Palais i Paris. Gå och se den.

Utställningen pågår mellan 24 mars till 17 juni på Grand Palais, av. Winston Churchill, 8arr. Kostar 11 Euro (8 för dig som är student)

Go and see Helmut Newton exhibition at Grand Palais in Paris, 24 mars – 17 june.

Nödvändigheten i att skriva

Min bok (om att skriva och ge ut en roman) | Publicerad 28 mars 2012

Hur vågade du starta? Madeleine

- Jag har aldrig sett det som att våga eller inte. Skrivandet för mig är snarare ett behov. Något som får mig att må bra. Om jag inte skriver blir jag lätt deprimerad. Literaturen får mig att känna mig levande.

Jag bokstavligen levde genom böcker under min uppväxt. Jag minns hur jag reagerade mot tillgjorda, beskäftiga böcker. De lästes en gång och aldrig mer. Men de bra, de lästes om och om igen. När jag läser en riktigt bra bok, då finns jag inte riktigt till.

Har du alltid tyckt om att skriva?

När jag var tretton började jag skriva dikter, novellerna kom senare i tonåren. Min svenskalärare i gymnasiet hade stor inverkan på mig. Han sökte upp mina föräldrar efter jag tagit studenten och övertygade dem om att jag måste fortsätta skriva.

Folk som tror på dig är viktiga, de hjälper dig att våga.

Har du gått någon utbildning eller kurs? Tack för en fin blogg! Elisabeth

- Jag har ingen utbildning. Jag gick en skrivarkurs på Folkuniversitetet. Men framförallt har jag alltid skrivit, mycket, varje dag. Jag skrev min första roman året efter studenten men det blev refuserat. Sedan började jag skicka texter och dikter till tidningar och författare jag beundrade. När jag var tjugoett fick jag ett svar från tidningen Bon. De ville publicera en text jag skrivit och frågade om jag jobbade som journalist. Brevet publicerades i såväl Bon, som Dagens Nyheter och tidningen Rodeo. Ett halvår senare jobbade jag heltid som journalist för tiningar som Dagens Nyheter, Elle och Bon med flera.

Vid sidan av att jobba som frilansjournalist har drömmen om att skriva litterärt funnits kvar, att få ge ut en roman är en dröm som funnits länge.

Hur vågar man börja skriva på något så stort som en roman, och var bland alla tusentals anteckningar börjar man? Alice

- Idén är början. Sedan kommer de tusen anteckningarna. Att hitta en struktur är viktigt, men sedan måste du bryta hela strukturen för att hitta nerven och göra manuset intressant. Det är svårt och tar tid- men det måste få ta tid. Mitt råd till den som har tusen anteckningar är att glömma anteckningarna i minst en månad. Sedan kan du ta upp dem igen, och då kommer du förhoppningsvis kunna skala bort det som är onödigt och hitta kärnan i din idé.

Skickade du in boken till ett bokförlag, eller hade de kontaktat dig och undrat om du ville ge ut en bok? Skickade du in manus till alla möjliga bokförlag? Ia

- Efter att ha jobbat som journalist i några år saknade jag det kreativa skrivandet. Jag skickade därför ideligen idéer på romaner och fackböcker jag ville skriva till olika förlag.

Jag hade en idé om en fackbok som skulle handla om modevärlden, den riktiga modevärlden, avskalad och inte tillgjord eller glamoriserad. Idén skickade jag till Rabén & Sjögren/ Norstedts Förlagsgrupp. Kort därefter hörde Marie Augustsson av sig, som är min förläggare idag. Hon ville dock att jag skulle skriva en fiktiv roman vilket jag är tacksam över. Det literära skrivandet intresserar mig långt mer än det fackliga.

Hur byggde du upp karaktärerna? Var får du din inspiration ifrån? Felicia

- Jag utgick nog från mig själv till en början, sedan läste jag massor av böcker. Jag lyssnade och lärde av människor omkring mig, sedan lät jag idéerna komma av sig själva. En del karaktärer fick mer plats än andra. Det är en process.

Är boken självbiografisk?

- Boken är inte självbiografisk. Det finns personer i boken som bär sina riktiga namn, men ingen har sagt eller gjort så som det står i boken.

Hur lång tid tog det att skriva din bok?

- Tre och ett halvt år.

Eftersom du är en inspiration för mig undrar jag vad du har för inspirationskällor?

- Människor omkring mig. Författare som Bodil Malmsten, Torbjörn Flykt, Tove Jansson, Kerstin Thorvall.

Jag bodde hos författaren Kerstin Thorvall under en tid när jag gick i gymnasiet. Hon är en nära släktning till mig. Jag brukade sitta vid sängkanten innan hon somnade och läsa för henne, en kväll tog hon min hand och sade:

”När jag var liten brukade jag läsa Anne på Grönkulla. Hon letade efter sin ”själssyster”, och genom hela mitt liv har jag gjort det. Du är min själssyster, Ida.”

Så kände jag för Kerstin också. Hon var så modig i all sin bräcklighet, så vis i all sin naivitet.

På söndag kommer del två i svaren. Har ni fler frågor om mitt skrivande eller processen i att ge ut en roman? Skriv dem nere i kommentarsfältet!

The necessity of writing.