Bienvenue

När jag kommer hem till mamma i Haväng hälsas jag välkommen av två fransmän en fransk-amerikan och en britt.

”Bienvenue”, säger man och jag svarar:
”Merci.”

Vi köper fyra hinkar kräftor och dricker snaps. Vi har löjliga hattar och skålar och skrattar och säger att så här gör vi i Sverige. Välkomna, Bienvenue. Kräftorna ska man för övrigt äta hela, hela kroppen, hela huvet. Allt ska sugas ut. Insidan av huvudskålen är en delikatess. I Sverige äter vi allt, säger min styvpappa och skrattar. Vi äter till och med rutten fisk.

”In Sweden we say surströmming”.

Ett ord som roar fransmännen i alla fall en halv middag.

Men det finns också det fransmännen uppskattar med svensk mat. Svenska, färska jordgubbar. Filmjölk och keso. På söndagen åker mamma och jag till vårt kantarellställe. En mild sommardag med ett grönt ljus under trädkronorna. Stigen är bred och det lukar vår mossa, kåda och svamp. Vi plockar en hel korg med skogens eget guld. Det luktar jord om mina händer. På kvällen rensar vi kantarellerna på farstutrappan. Himlen är molnfri och alldeles bar. Månen ovanligt rund och liksom gul i färgen. Vi dukar middagen ute i trädgården och under månljuset äter vi smörsteka kantarellerna på en knäckemacka.

Welcome (to Sweden)