Följa sitt hjärta, alla gånger. Det känns som att förnuftet mycket är baserat på andra människors åsikter om vad som är rätt och fel, normer, regler för hur man bör och ska göra. Hjärtat säger helt enkelt vad jag (och bara jag) vill göra, vad jag (och bara jag) vill göra. Och jag tror att man innerst inne alltid vet vilka vägar man egentligen vill gå, om man bara låter sig själv känna efter. Det är ju det man inte alltid gör, förnuftet kommer emellan. Läste ett fint citat häromdagen: ”“Whenever you think or you believe or you know, you’re a lot of other people: but the moment you feel, you’re nobody-but-yourself.” -E.E Cummings.
Stor kram!
Rebecka
Jag tycker att förnuftet hos mig är så pass starkt att det stundom förlamar känslan. Det brukar resultera i ett febrilt letande efter känslan i kroppen, det där pirret som i sig bär en vetskap om vad som är rätt eller fel att göra i en viss situation. Problemet är att jag någonstans längs med vägen blivit väldigt bra på att rationalisera bort förnuftet så till den grad att ovannämnda jakt allt mer sällan resulterar i att jag finner det jag söker – den sanna känslan. Istället tror jag mig gång på gång ha funnit Känslan, men inser snart att det är en fiktiv känsla som förnuftet låtit skapa. Jag känner mig som ett virrvarv bland 24 åriga rötter – hur ska man hitta ut?
Linnea
En kombination kanske?
Emmeliemariesvensson
När det rätta dyker upp då säger hjärtat till, och då får huvudet säga vad det vill.
Ingrid
Det fornuftige er å følge sitt hjerte <3
j.
ALLTID HJÄRTAT
Sofia
in the small matters trust the mind in the large ones the heart
http://claraeleonora.blogg.se/ clara
det är förnuftigt att följa sitt hjärta, som ingrid skrev. fast inte alltid kanske. så länge inte ens hjärta vill bli nazist eller så, ska man försöka följa det.
idapyk
Fint citat. Tack för det, och dina kloka ord. kram!
idapyk
Jag tror du beskriver en extremt vanlig känsla, de två – förnuftet och känslan- är ofta extremt svåra att urskilja. Ibland är det bra med en kombination, men om jag behöver hitta den ”rätta” känslan brukar jag helt enkelt bara lägga mig i sängen, blunda och känna efter… kram!
idapyk
Jo
idapyk
Brukar också tänka på det uttrycket ibland : )
idapyk
<3
idapyk
Tack
idapyk
Fy, jag tror nog att det är mera huvudet som vill bli nazist. Hjärtat brukar vara av den snällare sorten, hoppas jag…
idapyk
<3
A____
Jag tänker att ibland är det tanken på att det finns ett facit som sabbar för oss. Vi vill så gärna veta om vi gör ”rätt”. Men det finns inget facit. Ett vildhjärta förkolnar i en förnuftig bur. En oskyddad själ river sönder sig när hjärtat får bestämma. Det går ju t.ex. att behålla sin värdighet genom händelser som är riskabla – om en vet var ens gränser går, och en verkligen litar på att en kommer att hålla dem. Då är det kanske nästan alltid värt att ta risker för kärleken. Är en däremot gränslös och tar för mycket skit så är det kanske mildare mot hela ens varelse att följa förnuftet för stunden. Men vad är hjärta, vad är förnuft? Kanske hellre: Följ din magkänsla. Den tar hänsyn till både dina erfarenheter och din intuition. Kram!
idapyk
Vilket fint, klokt svar. ”Ett vildhjärta förkolnar i en förnuftig bur. En oskyddad själ river sönder sig när hjärtat får bestämma.” Så fint.
Om bloggen
avIDA PYK
Ida Pyk är skribent, designer och modell och tar dig med bakom kulisserna i sin hemstad Paris. Titt sin tätt tar hon också på sig hatten och åker till Stockholm, London eller Köpenhamn.