En bok

Att jag har missat Bodil Malmstens bok Priset på vatten i Finistère men att jag nu hittar den. Jag läser den och jag tycker om vartenda ord. Inte bara därför att Bodil precis som jag flytt (nåväl, nu har hon ju flyttat tillbaka igen) från Sverige till Frankrike. Utan också för hennes ilska. Det är skönt med någon som är arg, skönt med någon som vågar. Som när Bodil rasar mot Gud:

”Detta eviga gudsmissbruk som jag sedan söndagsskolan upprest mig mot, dessa pappersbössor med lille svarte Sambo. Detta uppätande av pölsa för att barnen i Afrika ska bli mätta. Denne svikare till gud med sina kullerbyttor till resonemang. Som argument för att få mig syndfri och troende får han komma med något bättre än att spika upp sin ende son på ett kors för att man sedan – om än symboliskt – ska äta upp honom.

Människor som har en tro säger att det är inte du som ska söka din skapare, han söker upp dig när det är dags. Tiden och stunden vet ingen. Din levande själ behöver sin skapare, en gudlös människa kan inte ha moral.

Detta missbruk av ordet moral. Det enda jag har massmördat är några föga rörliga småkryp, medan den skenhelige skaparen låter massmord begås i varje sekund och för det mesta i sitt namn. Om han är så allsmäktig varför gör han ingenting? Hur kan han bara stå och se på som Kofi Annan? Och allvarligt talat, hur kan han låta påven fraktas omkring i Georgien som ett tokpaket?

Varför ingrep han inte i Rwanda? Var är han när ännu en farmor läggs i skottkärran och dras ifrån sitt hus av en sonson med bara ben i Makedonien? Barnsoldaterna i Afrika, aids, allt som urholkar solidariteten mellan fattiga och rika, klyftan som växer, skotten i Göteborg och Genua, vad väntar han på?

Vad håller han på med och varför låter han mina rosor lida?

Jag förnekar honom tre gånger, utan att hanen gal i grannens hönsgård på andra sidan bygatan. Denna människans gränslösa längtan efter tro, jag förbannar den.”

Bodil Malmsten har för övrigt en uppfriskande blogg. Läs den och hennes böcker.

A book.