Fjorton

Jag kommer hem från Bokmässan i Göteborg. Hem till mamma som bäddat sängen i mitt gamla flickrum. Rummet vars tapet jag stirrat in i, rummet med flagnande färg som snart kommer målas om. Jag ligger i det rummet, tittar i taket och tänker på mig själv som tonåring. När jag låg här och var fången i min egen kropp. Fjorton och fullproppad av sexualitet. Drömmar om händer som skulle ta på mig, drömmar om någon som fanns där ute. Någon som åtrådde min kropp.

När jag var fjorton år fanns det internet men för att komma ut på nätet krävdes det att jag ringde upp internet. Varje internetanslutning registrerades. Varje minut var en dyrbar minut som betalades av min pappa eller mamma. Jag minns att jag längtade så starkt efter något, någon. Fjorton år, för liten för att få utforska. För stor för att inte vilja. Hade jag haft internet, hade jag kunnat gå ut varje dag på nätet och söka – hade jag gått in på porrsidor då? Troligtvis. Hade jag etablerat kontakt med en pedofil? Kanske. Träffat honom? Troligtvis inte. Svaret är inte bristen på nyfikenhet, svaret är att jag var för rädd.

Jag och mina tjejkompisar ringde till One-to-One (One-2-One?). Vi skrev listor på olika namn, ålder. Frida 18 år, Sandra 21. Vi pratade med flåsande gubbar i telefonen som frågade oss vilken bh-storlek vi hade. Jag minns att jag gick in till mammas garderob och tog en bh, storlek 75 B. Sandra 21 år, bh-storlek 75B. Ett alibi under vilket jag kunde leka sexlekar, lyssna på någon som åtrådde mig. Jag var tolv, tretton, fjorton år. Sedan slutade jag. Det var något som tog emot, något som äcklade. Jag började gå på fester, började utforska på egen hand.

Jag tänker på dem som satt på andra sidan luren, Mats 43, Olof 55 år. De som satt på andra sidan och pratade med oss. Vilka var de? Var finns de nu? Vad gör den som är fjorton och vill nå ut?

Så mycket sexualitet, så många nyfikna fjortonåringar. Naiva, sårbara. Lättåtkomliga för den som vill ha dem, alltid uppkopplade med mobilkamera. Hur är det att vara fjorton idag?

Fourteen.