Meny
Annons

Första dagen (Topanga Canyon)

Jag vaknar mitt i natten eftersom dygnet är nio timmar bakvänt. Jag drar av mig täcket och går ut på terrassen. Gräsmattan är daggvåt och ljust grön. Värmen fuktig och luddig och väntar. Nedanför mig ligger bergen och havet. I strandkanten kan jag se hur det fräser och suckar, andas tungt och långsamt. Som om havet hade evigheten på sig. Det luktar jord. I ett träd bredvid mig hör jag osynliga fåglar kvittra ivrigt.

Jag sätter mig i gräset och ser på ingenting. Känner bara en stor, skön trötthet. En sorts avspänd likgiltighet som kommer när man inte sovit på länge. Med en djup suck av välbefinnande känner jag att jag aldrig behöver röra på mig mera. Jag tänker sitta här i gräset till den yttersta dagen och höra havet andas och fåglarna kvittra i trädet och känna nattluftens tysta lätta händer över mitt ansikte.

Sitta i natten och inte frysa. Ensam. Men inte ledsen. Utan någon annan känsla än att jag vilar.


First day (Topanga Canyon)

2 kommentarer
  • appelpaj.wordpress.com

    vad fint ida. att vara ensam men inte själv. hoppas du får härliga nätter med mer sömn senare i veckan.

  • Marita

    Fan vad nice.

    http://www.californication.se

    cheers


Annons



Annons


Annons







Annons
Mobilsajt: / AV