Annons
Annons

Kanske det?


 

Jag lever mitt liv i Paris. Jag går till boulangeriet på morgonen och köper min kaffe och min baguette. Jag tar métron till skolan och läser mina böcker. Jag går hem i vårsolen och ställer mig mot en vägg och blundar mot ljuset och låtsas att det är sommar. Kanske är det så här jag vill leva?

Kanske det. Kanske vill jag stanna här, hitta min franska man och gifta mig. Kanske väljer jag ett välbalanserat liv och fortsätter vara ungefär den jag är fast lite mer otrogen och lite snällare. Kanske får jag barn och hus och tillräckligt mycket måsten för att glömma köttets lustar. Kanske hittar jag min prins som tar mig till sitt franska slott. Och jag lycklig då, tills jag älskat det man kan älska en prins. Sen sätter jag mig stillsamt i ett hörn, lite som en möbel i ett övergivet slott.

Eller så jobbar här nu tills jag har tillräckligt med pengar och sen lämnar allt och drar i väg söder ut. Kanske slutar jag som en vilde, ger mig hän åt naturens lagar och inga andra. Likt en kringstrykande varg utan mål eller ro. Med ett ständigt yl i strupen och en blodtörst på tungan.

Med största sannorlikhet kommer ingenting så drastist att ske. Störst är sannolikheten att de blir ungefär som det är, fast aningen annorlunda.


Ida Pyk som Parisare? Kanske det. Inte helt fel när man vaknar till den här utsikten varje morgon.

Dela
Dela
 

Annons
Annons
Annons


Laddar