Om våren

Mode (och sånt) | Publicerad 06 mars 2013

Det är svårast på våren. Allting man har på sig känns dammigt och gammalt och mörkt. Själv är man också dammig men man har en bestämd, trotsig känsla av att det inte alls skulle behöva vara så. Bara man hade den där nya klänningen eller de nya pumpsen eller scarfen som är gräddfärgad med skära blommor på – å, hade man bara något av det skulle man inte alls vara så grå och utsliten. Vacker och fräsch skulle man gå ut i vårsolen och så att säga vara ett med den.

Vart man än tittar är det vackra skyltfönster som har modeexpo i mjuka pastellfärger. Sitter man inne för att slippa se, öppnar man naturligtvis en tidning och då är det färdigt igen. Annonser om lätta vårklänningar och italienska skor, om handtryckta bomullstyger och modellhandskar i silke. Vart ska jag gå för att skyla mitt ansikte och förhärda mitt hjärta inför alla dessa underbara, onödiga saker som jag vill ha allihop?

Det är dumt och oekonomiskt för jag köpte flera nya klänningar förra sommaren och ett par skor på REA i höstas. Jag vet det, jag ser min ynkedom när jag motståndslöst sugs in på Galerie Lafayette och köper en ljusblå klänning, nya underkläder och en skär scarf. Scarfen ser jag på vägen till kassorna. Den ligger liksom tillfälligt utslängd, just som ditblåst av en lätt vårvind och den är tunn och skir och alldeles för dyr. Jag stannar. Andas djupt och jag får för mig att det doftar något gott, syren och liljekonvalj eller nyutspruckna löv. Lukten är mjuk och mild. Och så är det scarfen. Jag står och stirrar på den och passande finns det en spegel bredvid den. I min spegelbild ser jag hur mörk och trist och trött jag ser ut. Och så – ja, tar jag scarfen och går mot kassorna. Alldeles naturligt lägger jag fram alla mina onödiga köp till expediten och ser på när hon lägger in dem i tunt silkespapper. Hon säger att scarfen är en liten italiensk sak, jag nickar. Säger att jag nog kan behålla den på. Vid sådana här tillfällen behåller jag alltid saker direkt på, för att sen kunna gå ut ur affären och förvåna världen med mitt nya jag. Jag stannar utanför varuhuset och betraktar mig själv i spegelbilden som reflekteras i skyltfönstret, scarfen ligger som en vacker fjäril om halsen och ger ansiktet en varm rosa färg och ögonen en ovanlig glans. Jag går lätt fram längst boulevarderna och håller huvudet stolt och rankt och jag tycker inte det är konstigt när några unga män vänder sig om och tittar efter mig. Jag är på något vis suverän och livet är rikt och underbart. Tiden ligger framför mig som en lång solbelyst väg och det är inte längre så bråttom hem. Istället går jag in på det fina konditoriet och beställer en kaffe och en fransk bakelse av ställets berömda kvalitet. Med en suck av välbehag rör jag i kaffekoppen och tänker vänliga tankar om världen och livet och mig själv. Vid sista bakelsesmulan har jag kommit fram till att jag älskar Paris och att jag nog ska hem och ringa den där killen. Han är nog ganska söt ändå.

Förmodligen finns det psykologiska förklaringar till denna vårpsykos, men jag vill nu i all enkelhet försvara de onödiga impulsköpen. Jag köper därför att det är vackert, därför jag själv inte är så vacker men vill bli. Och därför att det är vår.

In the spring. 

Onödiga saker

Mode (och sånt) | Publicerad 11 oktober 2012

Om våren och hösten är det svårast. Då känns allting man har på sig utslitet och dammigt och fult. Själv är man också ful och dammig, men man har en bestämd trotsig känsla av att det inte alls behöver vara så. Hade man bara den där blommiga blusen eller mjuka koftan i skärt eller de nya pumpsen eller väskan, som är silverfärgad och kostar halva månadslönen – ja, hade man bara något av det där så skulle man inte alls vara grå och utsliten. Vacker och fräsch skulle man gå ut i höstsolen och så att säga vara ett med den och inte alls så trött och eländig som man egentligen känner sig.

Och så alla skyltfönster som lockar med vänliga pasteller och var man än tittar ler någon i just den tröjan man gått och drömt om… Sitter man inne för att slippa se så öppnar man naturligtvis i alla fall en tidning och då är det färdigt igen. Annonser om nya jeans och italienska skor, om den rätta klänningen för festen och underklädesset från Paris. Vart man en ser överfaller dessa underbara, onyttiga saker som jag vill ha – allihop!

Det är dumt och oekonomiskt, egentligen behöver jag inte nya skor eller underklädesset. Jag vet allt, jag ser min ynkedom med öppna ögon. Ändå sugs jag motståndslöst in i varuhus och köper två nya himmelsblå blusar och silkesunderkläder i puderrosa. All praktisk och omtänksam garderobsplanering är alldeles försvunnen ur mitt sinne. Jag köper därför att det är vackert, därför att jag själv inte känner mig så vacker men gärna vill bli, och därför att det är höst.

När jag går ut från butiken går jag lätt fram, håller huvudet stolt och rakt. Jag känner mig på något oförklarligt sett suverän och livet är rikt och underbart. Tiden ligger framför mig som en lång solbelyst väg och jag har inte lika bråttom hem. I mitt nya jag med nya påsen i handen kan jag lika bra köpa blommor att sätta på bordet också, en ask choklad och teet som luktar jasmin.

När jag kommer hem provar jag min nya blus som ger ansiktet en glad färg, ögonen har en ny glans. Jag kokar en kopp jasminte och sitter inne och ser på regnet. Jag är alldeles harmonisk och glad.

Ibland är onödiga saker nödvändiga.

unnecessary things. 

Somrigt

Mode (och sånt) | Publicerad 11 juni 2012

Min kompis Adriana är på besök i Kalifornien. Hon är till hälften Colombianska och ser ungefär ut som flickan på russinpaketet – fast sötare. Hon har självlockigt, stort hår och bruna kvicka ögon. När hon går ner på stranden vänder sig killarna om, och det är inte för att hon har urringat eller kortkort (som många här väljer att gå i). Hon har skjorta och kortbyxor.

Jag tänker på filmer från 40-talet när jag ser henne. Ni vet, där HON blir bortrövad och våt och sönderriven och HAN räddar henne. Sen sitter hon och dricker te i en mjuk fåtölj. Hon har på sig hans stora pyjamasskjorta och det är mycket komiskt och rörande – och klädsamt – med hennes späda kropp inne i den stora skjortan med händerna som knappt syns för ärmarna är så långa.

Vackra flickors möjlighet att bli ännu vackrare och sexigare genom att sätta på sig herrkläder är inget nytt begrepp. I början av artonhundratalet gjorde den unga franska författaren George Sand skandal och succé iklädd kostym. Bland krinolinerna och dekolletagen förförde hon såväl Musset som Chopin. Flickor i Frack kunde man se på maskerader långt innan det var ”comme-il-faut”. Hjalmar Söderberg skrev en bok om en flicka som chockerade hela stan med att gå på normal bjudning i sin brors frack. Marlene Dietrich förförde och förhäxande män genom att vampa sig fram i kostym. Ungefär då började kvinnor få upp ögonen för att ingen klänning, aldrig så dyr eller urringad, kunde mäta sig med byxor, slips och kavaj.

Idag har vi gått igenom ungdomsmodet med jeans och T-shirt. Vi har nyttjat herrmode och dammode och herrmode igen. Med Mad Men blev det blommigt gulliga femtiotalet populärt igen. Men jag tänker att jag ska trotsa det i sommar. Jag ska ha herrskjorta och jeansshorts. Som Malin i Saltkråkan, finns det någon somrigare än hon?

Girls in men’s clothing.

Be COOL, Be GOOD

Mode (och sånt) | Publicerad 31 maj 2012

Twins for Peace är ett Paris-baserat skomärke som förutom att göra grymma sneakers också ger ett par skor till ett barn vid varje skoköp. Filosofin är enkel – köp ett par skor och ett par skor doneras till ett barn i det land de har ett pågående projekt.

Skomärket startade 2009 av Maxime Hussard. De har bland annat varit i Brasilien och Mozambique. Eftersom jag är en god vän till teamet bakom Twins for Peace har jag blivit deras ambassadör, de här fina skorna fick jag!

Jag, Maxime Mussard och LF de Fenoyl bakom Twins for Pece på deras kontor i Paris.

Twins for Peace i Mozambique.







Margareta Dahlstedt som jobbar för Twins for Peace med vännen Lena.

Twins for Peace finns på Colette i Paris, Dover Street Market i London och Paul and Friends i Stockholm, bland annat. För mer information, klicka här.

Twins for Peace.

Merci, Acne

Mode (och sånt) | Publicerad 25 april 2012

De här presenterna fick jag från Acne i Paris efter att ha jobbat för dem under modeveckan . Jag gör ytterst sällan modelljobb längre, men när så här fina saker dyker upp måste man bli lite extra glad!

Star ankle boots.



Liten läderplånbok.

Fin vit klänning.

Mera Acne kommer det bli för mig, både i jobb och resor – i maj åker jag och Adriana på Acne till Los Angeles och San Francisco! Bisous.

Thanks to Acne for giving me these nice, nice things!