Kvinnoideal
En tanke eller två | Publicerad 01 mars 2013Klädernas historia genom århundraden är en rysare som berättar vad unga kvinnor har fått stå ut med för att bli åtråvärda och behaga en man så pass att det kom till giftermål. Långt in på förra seklet var kvinnan omyndig och ägd av sin far tills en make tog över. Vackra giftasvuxna döttrar var ett kapital. Med skönhet och behag eller en klädsam talang som att kunna spela piano kunde de bli bortgifta.
1700-talets utstuderat obekväma kläder med pansar liv och stela breda kjolar var omöjliga att sitta i. Höga peruker att balansera. Spetsiga sidenskor med styltklackar. En orgie i plågor och tillgjordhet. Franska revolutionen innebar att kvinnorna släpptes ur rokokotidens peruk- och brokadfängsel och fick vara naturliga i kort lockigt hår, lösa klänningar och bekväma platta skor.
Vem har inte sett Jane Austens ljuvliga unga kvinnor? Fortfarande offer för konvenansens krav men med omöjligheten att kunna röra sig, ja, springa över en gräsmatta utan att hindras av sina kläder. Men snart var denna lössläppta tid över och i mitten på 1800-talet var det hårt snörda midjor och stora ohanterliga kjolar som gällde igen.
Först på 1920-talet hände något radikalt. Det var dåd det tunna pojkidealet lanserades och kvinnokroppen som intill dess varit kurvigt feminin ändrades lydigt för att passa det nya modet som nu dikterades från Paris, i huvudsak av homosexuella män.
Rent generellt kan man slå fast att det tunna pojkidealet dominerat sedan dess. Under min senare tonår fick jag som modell i Paris bevittna oräkneliga vackra anorektiska artonåringar. Nåja, några var femton och rentav tjugosju. Men vid trettiosex började det mera likna symtomen vid en dödlig sjukdom. Det är en dödlig sjukdom.
Modeveckan pågår just nu i Paris. Det har talats mycket om farligheten i det tunna idealet och de mycket unga modellerna. Men jag undrar hur mycket som egentligen har hänt? En del plagg ser ut att vara lagom till min tioåriga syster Sofia.
Kanske har vi inte snörliv längre, men det smärtsamma kvinnoidealet är en pågående rysare. När tar den slut? Och varför ska kvinnans kropp alltid förknippas med något smärtsamt oåtkomligt när det kommer till ideal?
Female ideal.
Acne HV 12/13
Modeveckor | Publicerad 23 januari 2012
Just nu pågår herrmodeveckan här i Paris. Här är mina bilder från Acnes visning HV 2012/13.
Inbjudan
Champagne
Diane Pernet framför mig i publiken
2 x look-a-likes
Visningen börjar
Publiken
Au revoir!
Acne FW 12/13 Mens show in Paris.
Bon Magazine @ Régine
Modeveckor | Publicerad 08 mars 2011Nu är det modevecka i Paris och det innebär såklart massor av roliga modeevent! Här är mina bilder från Bon Magazines fest tillsammans med Opening Ceremony och GrandLife på Le Régine.
Erin Featherston
Henry Holland
Mikaela Larsson.
Jeremy Scott.
TRANSLATION: Bon Magazine, Opening Ceremony and GrandLife Party at Le Régine, Paris.
En tacky playboyfest
Äldre inlägg | Publicerad 14 mars 2008Igår var jag på Playboyfest. Riktigt tacky var det faktiskt. Ni vet på det där amerikanska, sjaskiga sättet.
Playboy är annars kända för att ordna fantastiska fester. För något år sedan var jag på Hugh Hefners årliga Halloweenfest på The Playboy Mansion i Los Angeles. En helt galen kväll var det, med över tusen inbjudna. Det roliga med Halloweenfester i USA är att alla verkligen klär ut sig. Paris Hilton föreställde då en kvinnlig alien, klädd i en slimmad grön, självlysande dräkt.
Playboyfesten igår var tyvärr varken utklädd, eller uppklädd. Bara lite nerklädd. Lite för skimrande urringningar, lite för högljudda killar (gubbar, män), lite för sliskiga drinkar och lite för stora bröst. Vi sippade på något neonigt rött och rymde till Paris just nu hetaste nattklubb Le Baron.
Går man till Le Baron får man räkna med att inte komma hem före fem. Idag är jag helt död och känner knappast för att pressa ner mina fötter i ett par högklackade för att gå på castings. Men i eftermiddag ska jag träffa den legendariska fotografen Ellen von Unwerth på Marie Claire (spännande!), så jag har nog inget val…
/Ida
Historien om Cobrasnake
Äldre inlägg | Publicerad 05 mars 2008Nu ska jag berätta lite om The Cobrasnake, eller Mark Hunter, som han egentligen heter.
Mark Hunter är en av de där LA-kidsen, som gjort sig känd genom sin partajande livsstil i sunny California. Han började (ganska oseriöst) lägga upp bilder från olika kändisfester och it-klubbar i Hollywood redan som tonåring. Med kompisar som Paris och Nicole, Lindsay Lohan, Kelly Osbourne, Shepard Fairey (känd för sina OBEY-klistermärken) Amory King och Jeremy Scott blev sidan snart en mindre hit.
Megahit blev den när han träffade 16-åriga Cory Kennedy. Tillsammans skapade de en av de mest uppmärksammade bloggarna online. Cory Kennedy hamnade bland annat på Nylons omslag och blev utnämnd till ”the new it-gril a la Paris Hilton” av The New York Times. Idag kan man ta del av Cobrasnakes och Kennedys lättsamma liv i dagstidningen LA-weekly varje vecka.
Cobrasnake och Cory Kennedy gillar förstås mode. På modeveckan i Paris träffade jag dem. Förutom att jag och Cobrasnake kom fram till att vi bor grannar i West Hollywood (där jag har en lägenhet) och att vi har massa gemensamma kompisar tyckte Cobrasnake väldigt mycket om att ta bilder på mig. På hans hemsida finns ett antal från i princip varje event. Alla är inte så fantastiska. Därför fick jag lite klistermärken och ett par solglasögon, som plåster på såren när jag besökte deras Yardsale på Hotel Amôr. Det gjorde mig genast på bättre humör.
Jag och Corbasnake ser fram emot att hänga i LA!
/Ida
Yardsale:
Cory Kennedy med vänner
Cory Kennedy
