Kristi Himmelsfärd, Paris
Paris (om staden där jag bor och så många vill åka på en romantisk weekend) | Publicerad 09 maj 2013Fransmännen lämnar stan. De packar bilen med barn och boulespel och vi andra blir kvar. Vi som inte har ett ställe i Normandie, i Bretagne eller Côte d’Azur. Framförallt har vi inte bil.
Det går fort att handla på morgonen. Ingen kö i kassan. Vid Canal Saint Martin är det mera livat. Någon sorts marknad där det går att köpa billiga rosor, ”Pas cher, madame”. Jag skakar resignerat på huvudet, mumlar något om ”Non, merci.” Gubbar sitter och dricker kaffe på det lokala brasseriet. De ler förtroligt mot mig när jag passerar dem och jag ler tillbaka. Solen skiner ute och inne och livet tycker om mig.
Jag trivs i stan när det inte är så många i den. Det är ovanligt tyst. Tystnaden som kommer på platser där det annars alltid är fullt av liv. Bilarna är på landet. Jag känner lukten av nyslaget gräs. I buskarna hör jag trasten. Parkerna blir parisarnas vardagsrum. De lägger ut filten, ställer ner flaskan med vitt vin inom räckhåll. En baguett, en rejäl bit ost. Vindruvor, söta runda tomater. Intill mig ligger en familj och jag ser hur pappan ger sonen en slant att köpa glass för. Jag lägger mig flat på ryggen i gräset. Det blir på en gång alldeles stilla. Min blick vandrar vilsamt i den väldiga vårhimlen och jag känner att jag är ledig. Att det är helg.
När jag kommer hem är jag solvarm i ansiktet, lagom trött och lite svettig. Men våningen är sval. Jag duschar och sätter på mig en ren bomullsklänning. Genom det öppna fönstret hör jag kyrkklockorna slå sex slag på Kristi Himmelsfärdsdag.
Kvällen är tom och blank och full av möjligheter. Mina vänner har försvunnit iväg på olika håll. Jag är fri att göra vad jag vill.
Kanske ska jag gå en promenad i Belleville? Eller åker jag ner på stan och går på bio. Om jag inte skulle gå på Operan? Man kan titta förbi på Palais Garnier och ibland har de biljetter för en kväll med La Gioconda av Ponchielli.
Ascension Day, Paris.
Mitt bibliotek
Paris (om staden där jag bor och så många vill åka på en romantisk weekend) | Publicerad 03 maj 2013
Bibliothèque Sainte-Geneviève, Paris. Här sitter jag och skriver varje dag. Biblioteket omfattar två miljoner volymer – däribland den största nordiska boksamlingen utanför Norden.
Själv sitter jag här för rymden i taket och ljuset från de många, höga fönstren.
Var sitter ni om dagarna?
My library in Paris. Here, I sit and write every day.
1er Mai
Paris (om staden där jag bor och så många vill åka på en romantisk weekend) | Publicerad 01 maj 2013
Första maj i Paris. Ute på stan vimlar det av demonstranter i alla färger och åldrar. Folk står på trottoarerna och vinkar, hojtar, skriker.
Jag känner mig uppmuntrad och på rätt väg igen.
1st of May, Paris.
Piano
Paris (om staden där jag bor och så många vill åka på en romantisk weekend) | Publicerad 16 april 2013
Mitt vardagsrum och nya piano.
Jag har köpt ett piano. Ett vitt piano som jag så länge drömt om, nu har jag köpt det. Det står och lyser i mitt vardagsrum och jag blir matt och svag och lycklig varje gång jag ser det.
Jag har anlitat en privat pianopedagog som ska komma på lördagar och damma av mina mossiga pianokunskaper. Jag spelade när jag var liten. Jag gav upp. Nu är det dags.
Schubert, Chopin, Mozart – je suis à vous.
My new piano.
Connard
Paris (om staden där jag bor och så många vill åka på en romantisk weekend) | Publicerad 09 april 2013Jag försöker skriva men det går inte. Någon utanför mitt fönster skäller ut sin pojkvän på telefonen. Ord stakar sig mellan tårarna, ord upprepar sig. Connard. Tu est un connard. Connard. Rövhål. Skitstövel. Det hårdaste ordet man kan säga till någon som gjort en illa, kanske. Vad han nu gjort är det något som skär i bröstet. Gör ont. Riktigt ont. Hon gråter. Du pratar skit. Tu parles de la merde. De la merde. MERDE.
Hon skriker. Hon hulkar sig. Samlar sig. D’accod. D’accod. Jag förstår. Hon tystnar en stund. Andas i tysntaden. Lyssnar. Sen nya krafttag.
TU EST UN CONNARD.
Hon lägger på. Snyftar, snyter sig. Går sin väg.
Connard.
