Elle-bloggen, au revoir

Personligt (om mig, mest) | Publicerad 10 maj 2013

Nu säger jag tack för mig, farväl. Au revoir.

Tack för att ni har läst min blogg, för att ni har följt mig i över fem år eller kanske bara i en vecka. Kanske hittade ni hit idag.

Framöver ska jag ägna mig åt orden, de riktiga välavvägda orden. Jag vill ha en väntetid, en paus mellan det skrivna och det lästa. Jag vill tänka efter mycket, mycket noga innan jag delar med mig av mina innersta tankar och funderingar. I vår tid behövs det, tror jag.

Jag hoppas vi ses i mina böcker. Titta gärna förbi hos mitt förlag Rabén & Sjögren, samt Bokus och Adlibris där ni kan köpa mina böcker.

Ta hand om er nu. Ni kan alltid nå mig på min mail: idapyk@gmail.com

Farewell, Elle-blog. I hope I will see all you all in my books, keep an eye on my work at my publisher’s website. And at Bokus and Adlibris where you can buy my books. Take care. 

Majskymning

Personligt (om mig, mest) | Publicerad 09 maj 2013

En ljum kväll då jag går ut i luften och det är så varmt att jag kan ha en tunn vårjacka utan att nästan frysa alls. Det luktar och låter överallt. Det kvittrar, piper och rasslar. Det fladdrar, brusar och sjunger.

Det där märkliga halvljuset i öster. Den kryddiga doften som kommer med vinden jag vet inte varifrån. Jag går förvirrad längst boulevarderna och sniffar rätt ut i ingenting tills jag upptäcker det. Häggen. Ett vitt sagoträd utan stam och grenverk. Trädet fyller mig med en konstig känsla. Jag blir matt och yr och mjuk i knäna av att se på det. Jag bara måste springa rätt in i trädet, begrava ansiktet bland blommorna och dra in doften i näsan.

När jag vandrar hemåt i den blå majskymningen hör jag koltrasten sjunga. Jag känner en lätt, svävande känsla komma emot mig.

Det är en kväll då jag känner mig ovanligt levande. Då döden och de svarta ensamhetsvattnen är långt borta.

May-twilight.

Trollflöjten

Personligt (om mig, mest) | Publicerad 25 februari 2013

För er som vill få en snabblektion i hjärtskärande vacker Opera.

The Magic Flute. 

Opera

Paris (om staden där jag bor och så många vill åka på en romantisk weekend) | Publicerad 25 februari 2013

Paris, Opera.

Jag blir hög av Opera.

Särskilt Puccinis La Bohème. Min inspelning är från La Scala med den italienska operasångerskan Daniela Dessì. Jag lyssnar på den när jag badar och jag blir genast hög. Hennes röst har en intensitet, en närhet som ger mig svindel. Jag liksom flyter iväg och jag vill gråta eller dansa, det beror på vad som ligger närmast. Jag brukar ha nästan mörkt i rummet, bara ett litet tänt ljus, och sen skruvar jag på ljudet högt - Sì, mi chiamano Mimì (Ja, jag heter Mimì) - rytmen hamrar i kroppen, den sticker i huden och så Daniela Dessìs röst som går från mjukt vacker till hjärtskärande skrik.

I år firar Richard Wagner sitt 200års jubileum. Den norska operasångerskan Kirsten Flagstadt, känd som en av de största uttolkarna av Wagner, var en god vän till vår familj. Familjeanekdoten lyder att hon var så stor och tjock att hon tog upp en dubbelsäng. Min mormors syster Astrid blev så perplex när Kirsten kom på ett oanmält besök i hemmet i Los Angeles att hon bjöd henne på ett hårt kokt ägg. Min mormor och hennes tre systrar växte upp med husa och var inte vana i köket. Men Kirsten åt glatt ägget.

Också på min pappas sida har vi operainslag. Operasångerskan Louise Pyk var en nära släkting till oss. Hon studerade i Paris för Viardot Gareia och senare i Italien för Trevulsi. 1878-1883 var hon anställd på Coventgardenteatern i London.

Själv har jag lärt mig uppskatta opera genom en god vän som är doktorand i ämnet. Jag har kommit att älska denna märkliga, mäktiga form av musikteater. Jag är förhäxad av Maria Callas, blir hög av Puccini. Vill skriva dikter om Janáček, Ravel och Mozarts berömda Trollflöjten. Jag känner mig som den operatokige brevbäraren Jules i franska filmen Diva. I en opera finns en mäng undergenrer och stilistiska inriktningar förankrade i olika tiders musikaliska och teatraliska strömningar. Men framförallt är det vackert så det skriker (ordagrant).

I mars går jag på Operan i Paris (rekommenderas, för dem som åker hit). Sedan blir det La Scala i Milano i april.

Tro mig, man blir berusad av opera. Full och påverkad och glad.

Opera. 

Fransk husmor

Personligt (om mig, mest) | Publicerad 18 februari 2013

Jag går runt och känner mig som en äkta franska husmor. Jag har gjort min första, alldeles egna Tarte de Citron. Citrontårta. Hård mördegsbotten, besksyrlig citronkräm och sockerpösig, en aning bränd marängsmet ovanpå.

Den är god. Vansinnigt farligt god. Den är inte särskilt vacker. Så det blir ingen bild, tyvärr. Men jag lovar att jag ska göra flera Tarte de Citron och att det kanske vid ett senare tillfälle blir en bild på en mera estetiskt lyckad upplaga.

Tillsvidare går jag runt och är lycklig över livet och vädret och våren och min Cintrontårta.

I have made my first Tarte de Cirton (and it is very tasty).