Katterna

Först var det sommarkatterna. De kom från någon bondgård intill och födde sina kattungar på vårt höloft. Jag och mina systrar hittade dem, och sen låg vi droppstilla uppe på loftet och lockade och lockade efter små lysande ögon på kattungarna som tryckte inne vid väggen.

Jag hittade m̴nga bortgl̦mda katter Рs̴dana som n̴gon k̦per en sommar och sen ̦verger -men mamma ville aldrig att vi skulle beh̴lla dem. Och jag tjatade och tjatade och tjatade om en alldeles egen katt.

Så kom vår första katt. En elegant abessinier, med guldfärgad päls och bruna orientaliska ögon. Hon fick heta Saba, efter drottningen av Saba. Hon kom ofta in till mig på natten och jamade högljutt tills jag släppte in henne. Jag småpratade med henne när hon dök ner i lakanen och rullade ihop sig vid min fotända. Jag var fascinerad av kattens graciösa, luriga lek med dammtussar. Eller när hon omsorgsfullt tvättade sig efter varje måltid. Hon var vänlig och silkesmjuk, lekfull och outgrundlig. Jag var mycket fäst vid henne.

Saba träffade kvarterets hankatt, och snart gick hon rundmagad och väntade ungar. Det blev fyra stycken som föddes under stor uppståndelse i vår soffa. Kattungarna var små utan ögon. När de blev större klädde jag dem i dockkläder och kammade pälsen. Det var hemskt roligt, men liksom inte kattens idé. Det var sorgligt när vi fick sälja kattungarna. Och ännu sorgligare blev det när Saba försvann spårlöst. Det var sent på hösten och när hon kom tillbaka såg hon tilltufsad och sjuk ut. Hon ville inte äta utan låg bara stilla och jämrade sig svagt. Jag tog upp henne i mitt knä och talade tröstande till henne och hon gjorde ett patetiskt försök att spinna. Mot kvällen låg hon orörlig som en stenskulptur med tassarna hopdragna inunder sig. Hennes ögon var tusen år gamla när hon stoiskt såg på mig. Nästa dag var Saba borta igen, och hon kom aldrig tillbaka.

Hela familjen sörjde Saba. Och vi bestämde oss för att köpa tillbaka hennes kattunge som hette Saga. Hon var liten och vettskrämd med stora gula ögon. Men när hon såg på mig, mindes hon att vi setts förut. Ömt lyfte jag upp henne och la henne i mitt knä, kliade under hakan, småpjollade lugnande och plötsligt gäspade hon kolossalt och somnade. Jag fortsatte stryka henne över ryggen och försiktigt och ovant började hon spinna. Jag satt länge i skymningen med kattungen inrullad i min klänning. Mitt hjärta svällde av lycka och stolthet.

Cats.