Mina dikter
Han, hon, oss, vi (om kärlek). | Publicerad 17 juli 2012Jag började skriva dikter när jag var tretton, sen skrev jag mer eller mindre febrilt fram till jag var arton. Jag hittade några gamla dikter som jag skrev då.
En dag
En dag
tittar jag inte längre på telefonen
och hoppas att det skall vara du
En dag
blundar jag
utan att se ditt ansikte framför mig
En dag
minns jag inte
hur din röst låter
när den talar just till mig
En dag har jag glömt bort dig
Den dagen
är min enda tröst
En blå majkväll
Syrenerna blommar
de fyller luften med sin tunga sötma
och gör livet farligt
och underbart
och läskigt
på samma gång.
Jag känner mig nästan lite kär
jag är kär och kär och kär
men jag vet inte i vem
Eller är det våren?
Inte Det
Det var inte det
att du varit med henne
som var det svåra
Det var det
att du sa att du älskat henne
och inte mig
Mitt lilla perfekta liv
är inrutat i perfekta rutor
med små, perfekta listor
där allting finns med
Mitt lilla perfekta liv
är ett litet perfekt paket
där ingen kan komma åt mig
och ingenting kan gå fel
Mitt lilla perfekta liv
i mitt lilla perfekt paket
där jag är alldeles ensam
Det är väl hösten
Nej
men jag vet inte
det är väl hösten
som drar in andan
och suckar i mig
som regnar i mitt ansikte
och forsar ut genom mina tårkanaler
Det är väl mörkret
som drar ihop sig
och ödelägger det inom mig
Åh nej
men jag vill inte
att det skall bli så
ensamt
och tillknäppt
tyst
Gode Gud
gör så att det blommar igen











