Meny
Annons

Nybörjarfransyska

Ni har väl inte glömt att läsa min krönika om fransyskor i senaste ELLE? För er som inte har läst den får ni en något förkortad version här på bloggen. Bon reading!

”Genom mitt öppna fönster i Paris hör jag fransyskans sylvassa klackar slå hårt och snabbt i gatan. Jag vet precis hur hon ser ut. Snålt anständig och flirtigt kokett. Höga smala klackar och päls när det blåser från norr. Hon är nygjord i håret och bär en ensemble (matchande tröja, jacka, kjol). När hon kommer in i restaurangen lättar hon lite på pälsen, så att vi alla ska se den dyrbara tröjan ton i ton. Hennes leende är på en gång nedlåtande och triumferande.
  Att gå rätt klädd är något franska flickor lär sig från barnsben. Klädstilen ska passa både till luncher och middagar och får gärna vara klassisk. Hon drar sig inte heller för att inspireras av herrgarderoben ­ långbyxor och tröjor i randiga trikåtyger är obligatoriska sedan Chanel-revolutionen.
  Jag glömmer aldrig när jag träffade den franska modellen och skådespelerskan Lou Doillon på filmfestivalen i Cannes. Naken så när som på bikinitrosan vippade hon fram i ett par skyhöga klackar. Ända fram till strandkanten behöll hon skorna på. Efter några simtag gick hon upp och klev omedelbart i skorna igen. Också i duschen bar hon dem. Precis som om hon utan skorna var prisgiven och försvarslös.
  Fransyskor har en älskvärd faiblesse för skor. Det verkar som att alla franska flickor har en uppsättning schyssta högklackade att välja mellan. I Frankrike konsumerar man också betydligt fler par skor än vad vi nordbor gör.

Jag sitter på ett kafé i Saint Germain i Paris och plötsligt går ett sus genom lokalen. I dörröppningen står Julia Restoin-Roitfeld ­ dotter till franska Vogues chefredaktör. Hon har en svart klänning, med en guldkedja nonchalant knuten runt midjan. Håret är bakåtkammat och ligger naturligt över axlarna. Hållningen har något hånfullt stolt över sig, som om hon vill berätta att vi inte ska tro något. Medan de framskjutna brösten säger precis tvärtom.
  Fransyskor är inte rädda för att verka malliga. Det är vi svenska flickor. Jag knycker inte på nacken och snörper förolämpat på munnen när någon gör mig orätt. Ibland önskar jag att jag vore lite mer som en fransyska. Chic, tjurig och totalt obesvärad. Och därmed mindre sårbar”.


Franska modellen och skådespelerskan Lou Doillon har en fablaisse för nakenhet och högklackat.

För att läsa hela krönikan titta på sidan 112 i senaste ELLE!

6 kommentarer
  • ida pyk

    Natasha: Tack! Va glad jag blir att du gillade den.

  • Natasha

    Jag måste bara säga att din krönika är helt fantastisk!
    Underbart skrivet!

  • ida pyk

    Moa: precis. Det är svårt det där. Jag VILL ju egentligen inte vara som en fransyska. samtidigt som jag avundas deras arrogans. det verkar så skönt. fast det kanske mest är jobbigt att vara arg och snobbig. vi får väl se om vi nybörjarfransyskor blir som dem.

  • ida pyk

    Maria: tack! Det gör mig väldigt glad att du tycker det.

  • Moa

    jag skulle inte vilja vara mer som en fransyska.jag tycker om att ha ett känsligt hjärta och det finns inget finare än att vara ödmjuk.den franska stilsäkra och medvetna arrogansen är det som varje dag sedan flera år tillbaka får mig att bara vilja flytta hem till Sverige,missförstå mig rätt,jag tycker alla ska vara stolta över sig själva men bedyrkandet av det så går folk ofta för långt och blir självgoda.

  • Maria Borselius

    Ida Pyk. Jag tror jag är kär i ditt sätt att skriva. Nej men på riktigt! Du är bäst! puss


Annons



Annons


Annons







Annons
Mobilsajt: / AV