Pappa

Dagens visdomsord | Publicerad 07 maj 2013

Fin personbeskrivning från en av mina favoritböcker som barn:

”När jag tänker på min pappa så här långt efteråt så framstår han i minnet som ett vackert porträtt av ett ovanligt känsligt och levande ansikte, som jag står nedanför litet på avstånd och tittar upp på, undrar över och tänker, att den människan skulle jag gärna ha velat lära känna.

- Maria Gripe, Skuggan över stenbänken

Quote from one of my favorite books as a teenager. 

Det blir bättre sen

En tanke eller två | Publicerad 06 maj 2013

Det var på en fest, ganska sent hade det hunnit bli – och den unge mannen föll ihop litet mot min axel och sa att livet var för djävligt.

I stort sett måste jag ju hålla med honom. Livet är jäkligt. Men å andra sidan behövde han nog lite tröst och det enda jag på stubben kunde komma på var: ”Det blir bättre sen. Ge det lite tid bara. Det blir bättre när du blir äldre.”

Detta hörde en man som var bra mycket äldre än mig och han såg ogillande på mig över axeln och sa att jag hade fel. Det blir inte alls bättre.

”Det blir det visst det”, invände jag trotsigt.

”Inte för mig i alla fall”, svarade han.

”Nehej”, sa jag. Och jag hade nu alldeles glömt bort den unge hopfallande som liksom svajade till mot min axel när jag tog i och jag upptäckte honom och kom på att han behövde tröst, ju. ”Jag vet ju inte hur du hade det när du var ung men om jag skulle bli ung på det vis jag var ung, då kan jag gärna hoppa över det.”

En del kanske hade kul när de var unga? I alla fall verkar de tycka det efteråt när de tittar tillbaka. Men ibland tror jag att de ser på sin ungdom genom skära glasögon. De blir sentimentala och idealiserar, förbättrar det som var dåligt.

När jag tänker tillbaka på min ungdom ser jag en hopplös, blyg flicka. Jag ser en ensam, oälskad tonåring som ligger i sängen och har magknip över att gå till skolan och göra läxor och träffa killar som inte vill ha mig. Jag ser en tjej som hatar allt och alla och allra mest sig själv. En tjej som ber till Gud att hon ska dö, och jag tror att Gud förstod att jag menade att jag ville dö innan jag levat. Det var som om hela min ungdom var en tid då jag väntade på att det skulle gå över. Att jag till slut skulle vara igenom tunneln och på andra sidan och stor.

Nu är jag stor. Jag är inte älskad av alla men jag har lärt mig att trivas med mig själv. Mitt liv står inte och faller i vad andra säger eller tycker om mig.

Jag kan klä mig som jag vill utan att ängsligt spegla mig runt om tusen gånger och uppgivet säga till mig själv: ”Usch, vad ful jag är. Ingen tycker om mig.”

Jag kan gå på badhuset utan att smussla med handduk och trosor och bh och duscha fort, fort så att ingen ska se min otillräckliga kropp.

Jag kan gå på fest och gå fram och prata med killen jag tycker är söt. Jag är inte rädd och jag törs prata med den som börjat prata med mig.

Tomrummen av tristess är inte tråkiga längre – jag har nämligen upptäckt att också det tråkiga har fullt av innehåll.

Mina dagar av förtvivlan kommer fortfarande då och då men då känner jag igen dem – och jag vet att det går över (även om det är svårt att tänka på det, när man är mitt i dem).

Jag väntar inte längre på att något fantastiskt, enastående ska hända mig. Och jag blir inte besviken när det inte gör det.

Jag gläds över mycket små saker.

Jag vill inte dö innan jag levat.

Allt detta gör att jag står fast vid vad jag sa. Det blir bättre sen.

Men det är klart att man måste undra! Hur länge då?

As you get older.

Utlottning av min bok

Min bok (om att skriva och ge ut en roman) | Publicerad 03 maj 2013

Vill ni vinna ett alldeles eget exemplar av min bok? Klicka här för att komma till Rabén & Sjögrens hemsida där utlottning just nu sker!

Would you like to win a copy of my book? Click here. 

Mitt bibliotek

Paris (om staden där jag bor och så många vill åka på en romantisk weekend) | Publicerad 03 maj 2013

Bibliothèque Sainte-Geneviève, Paris. Här sitter jag och skriver varje dag. Biblioteket omfattar två miljoner volymer – däribland den största nordiska boksamlingen utanför Norden.

Själv sitter jag här för rymden i taket och ljuset från de många, höga fönstren.

Var sitter ni om dagarna?

My library in Paris. Here, I sit and write every day.

Bättre snart

Min bok (om att skriva och ge ut en roman) | Publicerad 03 maj 2013

Här kan ni läsa om min bok Bättre snart som kommer ut i augusti. Jag sitter i slutredigeringen där varje ord vänds och vrids in i minsta detalj. Omslagsbilden har min syster Hanna Pyk tagit. Det är i skogen ovanför kullarna och havet vid Haväng på Österlen där jag växte upp.

In final edit of my next novel, for a peek click here.