Passion

Scen ur ett förhållande:

- Jag behöver passion! Säger hon till mig.

Jag funderar.

- Du kan väl visa det för honom?

Han är en ”torrboll”. Någon som är snäll och alltid finns där men som inte riktigt vågar visa vad han känner. Han tycker om henne, men har heller aldrig vågat säga att han älskar henne. Inte för att han kanske inte gör det, men för att han inte vet hur. Inte förstår, för hur det känns när man älskar någon?

Veckor har avlöst varandra. Veckor med jobb. Jobb och jobb och jobb. De ses sent på kvällarna, trötta. Går och lägger sig (ligger) och säger hejdå tidigt på morgonen. Men nu så. Nu har de en helg tillsammans. Ensamma. Hon lägger fram planen:

- Alltså jag tänkte att vi bara kunde vara du och jag, vore inte det mysigt? Bara ligga i sängen hela morgonen och umgås.

- Jo, visst.

Hon kommer till honom. Fnittrig och glad, äntligen ska de få ägna tid åt varandra. Hon känner hur stegen lättar när hon går uppför trapporna, ringer på dörren. Han öppnar – och hon får en puss på kinden. Han ser trött ut. Han ser för övrigt på ett viktigt tv-program. Men hon har väl inget emot att se på det med honom? Nej. Så där sitter de, helkväll framför tv:n. Hon plockar på honom, sätter sig i hans knä. Försöker umgås. Men han är inte intresserad, han ser ju på tv. Ser hon inte det?

Nästa morgon känner hon sig besviken. Hon vaknar bredvid honom som sover så tungt och inte verkar bry sig. Hon kryper nära, viskar i hans öra och frågar hur han mår? Trött. Ont i ryggen har han också. Hon föreslår att hon kan massera honom, vill han det? Visst. Och kaffe? Hon kan gå ner till köket och göra kaffe och komma upp sen, så kan hon massera honom? Okej.

Fem minuter senare kommer han ner till köket. Påklädd.

Passion.