Annons
Annons

Små grytor har också öron


 

Så sade mamma och pappa när jag var liten. Sen tystnade de plötsligt- och började prata igen (och de pratade då om något, som inte jag fick höra). Jag minns inte vad de talade om, bara en gång minns jag, och då sade mamma:

– Jag undrar hur det ska gå för Ida, hon vet inte vad gränser är.

Det minnet gör ont i mig än idag.

För inte så länge sedan mötte jag en bekant, hon hade en liten i vagnen och en större i handen- hon pratade högt om hur underbar hennes minsting var, och hur förfärligt den äldre uppförde sig. Precis som om fyraåringar inte hör precis lika bra som jag.

Under jullovet mötte jag en farmor, som var barnvakt. Medan hon rullade lilla Karin i vagnen, berättade hon för mig hur söt hon var.

– Men Magnus är visst i trotsåldern, sade hon.

Meddetsamma hon sagt det, bet Magnus lilla söta Karin i örat.

Samma kväll var jag bjuden på middag hos några vänner, som har en tonåring. Vi drack kaffe och åt kakor, tonåringen åt mest. Och hans föräldrar suckade och ojade sig och sade:

– Ja, kakor kan han visst äta. Men några studier blir det aldrig av. Han sitter bara framför den där burken hela dagarna.

Jag såg hur femtonåringen sloknade. Men sen, när vi var ensamma, passade jag på att fråga honom en del om datorer. Det visade sig att han kunde de mest avancerade saker, om den där burken.

Hur ofta talar vi om en vuxen- när den fortfarande är i rummet? Jag frågade min styvmamma, som är barnpsykolog. Då sade hon, att varje gång en förälder ringer och har problem frågar hon: är du ensam?
De svarar ofta- nej. Men de leker så snällt…

Också små grytor har öron. Till och med barn under ett år förstår ett tonfall, som är kritiskt.

Varför kan inte vuxna visa samma hänsyn för barn, som till sina jämnåriga?


Small pots have ears too.

Dela
Dela
 

Annons
Annons
Annons


Laddar