Sprattel i sängen

Sofia vaknar först. Pigg och utvilad pilar jag in till mig – som en morgonens furstinna jublar hon:

”Hej, Ida! Får jag ligga bredvid dig?”

En tung varm kropp dunsar ner på mig – det bökar och drar i täcket. Jag får stränga order att flytta på mig, annars ryms inte Sofia i sängen. I en hel minut ligger Sofia stilla. Sen kommer hon på nånting, nånting hon skulle fråga om eller nånting hon skulle berätta om eller nån bok hon vill läsa… Jag är trött och grusig i ögonen och försöker med ett gäspande:

”Sofia, lägg dig bredvid mig ett tag bara. Ligg helt stilla här.”

Just då hörs hastiga barfotatassande från rummet intill. Det knäpper i dörren och en liten, prickig pygmé i pyjamas hojtar:

”Ida, Ida!”

En duns till i sängen, glada fnissningar utbryter. Det är Lina. Hon dyker ner under täcket och det sprattlar av fötter mycket nära mitt ansikte. Sofia och Lina bara skrattar. Det trillar som pärlor i en balja. Sen försvinner de i sängen. Det går i vågor överallt, och jag fryser om mina ben för nu räcker inte täcket längre. Jag reser mig upp och lyckas samla ihop barn och täcket och sprider Sofia och Lina så att de ligger på varsin sida om mig. Då kommer Alva. Mager och blek om nosen och sömnblind traskar hon in sugen på kontakt och sängvärme. Men eftersom jag nu inte har någon mer sida kvar, så blir det slagsmål. Tre flickor slåss i min säng och jag bestämmer mig för att det är lika bra att gå upp. För övrigt är klockan halv åtta och de ska snart iväg till skolan.

Sofia ska ha flingor med mjölk och socker. Det vill Lina ha med. Alva vill ha en macka med ost. Då vill Lina och Sofia också ha det! Och alla vill ha det på en gång. Jag springer som en jäktad servitris i rusningstid. Pappa ligger på soffan, han läser tidningen. Det prasslar ljudligt när han vänder blad. En stor kopp kaffe står bredvid sängen. Då och då ser han lugnt bort mot köksbordet.

Ibland är det skönt att ha en stor dotter, som kommer på besök och tar hand om minstingarna.

Little sisters in my bed.