Vem dödade Marilyn Monroe?
En tanke eller två | Publicerad 04 oktober 2012Jag läste nyligen en artikel om Marilyn Monroe, med anledning av att det i år är femtio år sedan hon dog. Hollywood dödade henne sa pressen. Männen dödade henne, trumpetade journalisterna. Men det mest belagda argumentet anser man nog vara hennes olyckliga barndom. Där spikades hennes uppfattning att hon bara dög så länge hon kunde prestera något. I det här fallet så länge hon var sexsymbol. När hon fyllt 36 började hennes spegel ge henne de första varningarna. Marilyn hade ingenting annat att ta till, ingenting att falla tillbaka på. Det var skräcken för vad som skulle komma som tog livet av henne.
Jag har tänkt en del på den där artikeln. Den har funnits med mig när jag har lyssnat på en del människor i min omgivning, som påminde mig om den. Ju mer jag tog del av deras problem desto mera förstod jag vad Marilyn hade fått på hjärnan. Vi satt några stycken och resonerade en kväll. Om Marilyn och oss. Vi var inga sexsymboler – bort det. Vi var mellan 26, 30 och 55 år. Men vi hade något gemensamt allihop. Känslan av otillräcklighet – kanske grundad i barndomen. Känslan av att vi alltid måste prestera något. Att vi som små barn blivit inpräntade att om vi var snälla och skötsamma – och gärna också söta – så skulle världen och mamma och pappa tycka om oss. Med den uppfattningen gick vi ut i livet och livet gjorde inga försök att ta oss ur den. Tvärtom. Vi blev hudlöst känsliga för att inte räcka till på håll och kanter. Hur skulle det gå om vi inte blev älskade på alla håll och kanter? Vad skulle vi då leva för? Vad skulle vi falla tillbaka på när vi blev lite äldre och fulare och sjukare och tråkigare? Vad var det för mening att leva då?
Nej, vi förstod nog Marilyn rätt bra.
Men så var det någon som sa:
- Det är väl inte bara frågan om att bli älskad. Om det är ditt högsta mål är det inte konstigt om du blir tokig. Kan bädda för självmord. Nej, man borde istället vakna varje morgon och fråga sig själv: Finns det någon att älska idag? Någon jag kan slösa min kärlek på.






